Att DNA-testa sig för att undersöka sin etniska härkomst där en karta påstås visa personens etnicitet ger ofta en felaktig bild.

Etnicitetskartorna är baserade på företagens referensgrupper och dess släktträd. Kartan visar bara hur mycket DNA en person delar med dessa referensgrupper. Om exempelvis 25 procent av ens DNA återfinns hos en referensgrupp i England. Då kan kartan visa att man har 25 procent engelskt påbrå.

Det är då lätt att tro att minst en morfar eller farfar kommer från England, men när dennes föräldrar låter testa sig så kan det visa sig att ingen av dem har någon koppling till England.

Det finns också exempel på personer som skickat in sitt DNA till flera släktforskningsföretag och fått kraftiga avvikelser i bedömningen av ursprung.

Ett DNA-test går till så att en person antingen topsar insidan av munnen eller spottar i ett provglas och skickar in till analysföretag. Resultatet visar vanligen en lista över tänkbara släktingar och en karta som påstås visa personens etniska bakgrund.

Släktforskningsföretagen uppger också att DNA-testet endast innebär en etnicitetsuppskattning, men det är lätt att man bortser från det och tror att ett DNA-test ska ge ett uttömligt och korrekt svar.

Det är snarare så att ett DNA-test kan vara ett komplement till traditionell släktforskning för att ge ledtrådar var man kan söka efter släktingar eller vilka förfäder man kan söka mer info om.