Mat och träning utifrån DNA

Mat och träning utifrån DNA

Det statliga laboratoriet Novogenia i Österrike har länge forskat på vilka ärftliga anlag som påverkar risken för övervikt, hur en person med en viss genuppsättning påverkas av jo-jobantning, hur intensiva en individs hungerkänslor är och vilka mineraler och vitaminer en individ saknar.
Laboratoriet representeras i Sverige av DNA medic Scandinavia AB.

Där kan man skicka in dna-prov för att göra ett test och utifrån sitt DNA få individuella svar på frågor om kost och träning.

Testerna kostar mellan 3500kr till 5500kr

DNA-fit är ett liknande brittiskt företag som specialiserat sig på DNA-analyser kopplade till träning och kost.

Genom att få veta vilken mat som är bra respektive dålig för sin speciella genuppsättning kan man lättare uppnå sin idealvikt och minska risken för olika sjukdomar.

Olika personer har olika anlag för att få vissa ärftliga sjukdomar, men om sjukdomen bryter ut beror också på yttre miljöfaktorer och livsstil.
Genom tester kan man också få reda på hur man med hjälp av kosten, och genom tillskott av mineraler och vitaminer kan minska risken för vissa sjukdomar.

Med testet följer också förslag på individuellt anpassad meny och träningstabell för att uppnå idealvikt och undvika vissa sjukdomar.

Våra gener spelar också roll när det gäller risken att hamna i ett beroende av t.ex. rökning eller alkohol. Eller hur vi påverkas av olika substanser t.ex. koffein. Olika personer kan t.ex. bryta ner koffein snabbt eller långsamt vilket avgör hur vi påverkas av ett intag.

 

Gentest för effektivare träning

Det finns en hel del forskning kring genernas betydelse för fysisk prestationsförmåga.
Redan 1992 genomförde “US National Institute of Health´s Heritage” en undersökning kring “hälsoriskfaktorer, träning och genetik”.
Studien omfattade totalt 481 individer i 98 familjer i USA och Kanada, vilka under fem månader genomförde ett identiskt träningsprogram. Forskarna mätte faktorer som syreupptagningsförmåga, hjärtfrekvens och hjärtats slagvolym.
Det visade sig att skillnaderna i träningseffekten mellan olika individer var stor. Medan 15 procent av gruppen ökade sin maximala syreupptagningsförmåga med 50 procent eller mer, visade det sig att en lika stor grupp (15 procent) inte förbättrade sig alls – eller bara mycket marginellt. Andra undersökningar har visat på liknande resultat. Vid en studie vid University of Montreal fick 742 personer genomföra ett 20 veckor långt träningsupplägg.
Efter dessa 20 veckor hade cirka 40 procent förbättrat sin syreupptagning markant, medan 10–15 procent av deltagarna inte hade uppnått någon tydlig förbättring alls.

Skillnaden i träningsrespons kan enligt forskarna förklaras med genetiska skillnader. Vissa individer får helt enkelt inte ut någon egentlig träningseffekt, så kallade “no-responders”. Men de flesta svarar med en mer (fast responders) eller mindre (slow responders) påtaglig kapacitetsförbättring. Vårt DNA verkar alltså i hög grad avgöra t.ex. hur mycket vi kan förbättra vår aeroba kapacitet och förmåga till uthållighetsarbete. Alla kan förbättra sig till en viss nivå, men när vi har nått vårt individuella tak har det inte så stor effekt med ytterligare träning.
Och vart taket ligger påverkas alltså av vilka gener vi har. Det är alltså omöjligt att bli världsmästare på 100 meter löpning om man inte har en genvariant som kopplas till sprintframgångar, men det räcker inte att ha de gynnsamma generna, utan träning utifrån individens förutsättningar krävs naturligtvis också.
Gener som har betydelse för hur bra vi svarar på olika form av träning ACTN3
En av de viktigaste generna som har betydelse för förmåga att träna upp explosivitet och snabbhet är ACTN3 eller sprintgenen som den också kallas. ACTN3 finns i två varianter, R och X, där man ärver en variant från varje förälder. De flesta har en av varje sort, alltså RX, men vissa personer har två likadana: RR eller XX där RR är kopplat till förmåga att träna upp explosivitet och snabbhet, egenskaper som behövs hos en sprinter.

ACE
ACE eller Angiotensin Converting Enzyme tillverkar ett enzym som kontrolerar blodtrycket och saltbalansen.
Denna gen finns i två varianter, I och D där man ärver en variant från varje förälder.
Den som har kombinationen II har stor potential att utveckla syreupptagningsförmågan och därmed träna upp bra uthållighet.
Den som har kombinationen ID har en balanserad kombination mellan uthållighet och styrka och DD ger förutsättningar att utveckla styrka och muskeltillväxt, vilket är bra vid explosiva grenar.
BDKRB2
BDKRB2 eller Bradykinin Receptor B2 påverkar blodtryck, muskelkontraktion och cellens vätskereglering.
Denna gen finns i två varianter, T och C där man ärver en variant från varje förälder.
Den som har kombinationen TT svarar bra på uthållighetsträning och har effektiv energiomsättning och vätskebalans i cellen.
TC ger medelmåttig uthållighetskapacitet och personer med CC svarar dåligt på uthållighetsträning och kräver hög vätsketillförsel.

GDF5
GDF5 eller Growth Differentiation Factor 5 påverkar kroppens förmåga att reparera skelett, leder och muskelvävnad. Denna gen finns i två varianter. C och T där man ärver en variant från varje förälder.
Kombinationen CC ger låg skaderisk i skelett leder och muskelvävnad, CT ger något förhöjd risk för överbelastning av senor, ledbrosk och muskulatur och personer med kombinationen TT har en markant risk för överbelastning av senor, ledbrosk och muskulatur. TNF
TNF eller Tumor Necrosis Factor har en direkt koppling till immunförsvaret och inflamatoriska processer. Denna gen finns i två varianter, G och A och man ärver en variant från varje förälder.
Kombinationen GG medför liten benägenhet för inflammationer och god återhämtningsförmåga. GA medför medelhög risknivå för inflammation efter hård belastning och personer med AA är mycket inflammationsbenägna efter hårda träningspass.