Estland först i världen med gratis DNA-test i stor skala för livsstilsråd och läkemedelsdosering till medborgare

Som första land i världen kommer estland att i stor skala erbjuda medborgarna gratis DNA-test för att kunna ge medborgarna personliga råd kring livsstil och läkemedelsdosering.

Syftet är att kunna identifiera personer med gener som ökar risken för olika sjukdomar, kunna ge råd samt sätta in förebyggande åtgärder.

Sjukdomar som man tänker sig kunna identifiera riskfaktorer för är t.ex. hjärt-kärlsjukdomar och diabetes typ 2.

Under 2018 räknar man med att kunna erbjuda 100 000 medborgare, nästan en tiondel av landets vuxna befolkning ett gratis test som kartlägger mer än 600 000 genvarianter kopplade till någon sjukdom och som ger information kring hur fort kroppen bryter ner olika läkemedel.

Den estniska biobankslagen hindrar försäkringsbolag och polis från att utnyttja den genetiska informationen.

Gentest jämfört med anlagstest

Genetisk testning

Alla test som kan fastställa en genetisk komponent vid en sjukdom kan sägas vara genetiska test. Man brukar dock begränsa begreppet genetiskt test till analyser utförda på vår arvsmassa (kromosomer, DNA-analys eller RNA-analys.)

Genetiska test kan även ge information om genetisk risk hos anhöriga till den testade individen. Ett genetiskt testresultat är permanent, dvs en medfödd genetisk variant som bidrar till sjukdom kommer att finnas kvar under hela livet om man inte behandlar tillståndet t.ex. med genterapi.

Genetisk testning kan används för diagnostiska test, d.v.s för att diagnosticera en sjukdom eller bara för att ta reda på en individs genotyp.

Anlagstestning
Anlagstestning utförs på friska personer som tillhör en familj med en känd sjukdomsorsakande mutation i syfte att bedöma risken att insjukna respektive överföra sjukdomsanlaget till sina barn. Typiska anlagstest finns för monogena sjukdomar där det föreligger ett starkt samband mellan mutationen och sjukdomsrisk. Som exempel kan Huntingtons sjukdom nämnas, där man med näst intill 100 procents säkerhet kan förutsäga att en person med >39 CAG-repetitioner i huntingtingenen kommer att insjukna, medan den som bär på 35 CAG-repetitioner inte har någon risk.

På liknande sätt kan vi betrakta anlagstestning för ärftlig bröstcancer och koloncancer. I ca 40 procent av fallen av ärftlig bröst- och ovarialcancer kan en mutation påvisas i någon av generna BRCA1 eller BRCA2. Kvinnliga anlagsbärare av mutationer i BRCA1/BRCA2 har förhöjd risk att utveckla bröst- och ovarialcancer. Risken ökar från knappt 10 procent för kvinnor upp till 80 procent för de som har mutation i BRCA1/BRCA2 som ger den förhöjda risken.

Det finns ytterligare en rad exempel där genetisk anlagstestning för monogena sjukdomar är en naturlig del av modern sjukvård. Anlagsbärare för långt QT-syndrom erbjuds förebyggande medicinering eller pacemaker för att minska risken för hjärtrytmrubbningar och anlagsbärare för Marfans syndrom erbjuds särskilda kontrollprogram som förebygger eller upptäcker allvarliga sjukdomsmanifestationer. Om anlagsbärare för multipel endokrin neoplasi typ 2 (MEN2) genomgår förebyggande tyreoidektomi före 8–10 års ålder elimineras risken för medullär tyreoideacancer. Kontrollprogram med anlagstestning för ärftlig koloncancer (HNPCC) reducerar morbiditet och mortalitet i koloncancer i familjer där sjukdomen tidigare var den vanligaste dödsorsaken.

Genetisk vägledning och information

Anlagstestning föregås av genetisk vägledning med syfte att informera patienten om de möjliga konsekvenserna av testet.  Om patienten därefter beslutar sig för ett test erbjuds uppföljande samtal, där patienten får hjälp att tolka testresultatet och stöd i det fortsatta kliniska omhändertagandet.

Gentestning vid komplexa genetiska sjukdomar

På senare år har flera genetiska riskfaktorer för de vanliga folksjukdomarna identifierats. Det gäller bla olika cancerformer, hjärt–kärlsjukdom, diabetes typ 2, Alzheimers sjukdom, reumatoid artrit, Crohns sjukdom, multipel skleros, obesitas och olika psykiatriska tillstånd. Gemensamt för dessa tillstånd är att både miljöfaktorer/livsstil och sannolikt flera olika lågpenetranta genetiska faktorer tillsammans bidrar till uppkomsten.

Vid komplexa sjukdomar är sambandet mellan de bakomliggande genetiska förändringarna och sjukdom svagare än vid de monogena sjukdomarna, och man kan anta att de flesta människor som bär på en sjukdomsframkallande genetisk riskvariant förblir friska. Dessa genetiska varianter kallas riskalleler (susceptibility genes).

Riskalleler
En av de starkaste associationer som finns rapporterad mellan en riskallel och sjukdom är för (epsilon)4-allelen i apolipoprotein E (APOE) och risken att insjukna i Alzheimers sjukdom. Ca 20 procent av all alzheimer kan härledas till APOE (epsilon)4 [1].
En annan identifierad riskallel är för åldersrelaterad makuladegeneration i CFH-genen (complement factor H) vilken bidrar till ca 60 procent av sjukdomsfallen [2].
Det är dock endast i undantagsfall som riskallelen har så stor effekt som vid alzheimer och makuladegeneration. I stället är det vanligare att riskallelen endast utgör en mycket liten del av etiologin och därmed bidrar marginellt till den totala sjukdomsrisken. Under 2007 publicerades flera stora helgenomstudier, där den mest omfattande påvisade riskalleler för flera folksjukdomar (bipolär sjukdom, Crohns sjukdom, reumatoid artrit, diabetes typ 1 och typ 2, koronarsjukdom och hypertoni) men  riskökningseffekt var  endast 1,2–1,5 procent [3].

Kliniskt värde av anlagstestning

Till skillnad från vid Huntingtons sjukdom, där man efter genetisk testning går från en 50-procentig till en 100- eller 0-procentig risk att insjukna, så finns det ingen APOE-genotyp som med bestämdhet kan utesluta framtida insjuknande vid Alzheimers sjukdom (hälften av alla patienter saknar en (epsilon)4-allel) och ingen genotyp som med absolut visshet kan predicera insjuknande (livstidsrisken för alzheimer för bärare av två kopior av (epsilon)4 är mindre än 60 procent), och vid de flesta andra sjukdomar är prediciteten mycket mindre.

Risken för att insjukna är dessutom beroende av andra riskfaktorer, som kön, ålder och familjehistoria, varför riskbedömning enbart baserad på genotyp kan bli ofullständig och missvisande.

Kännetecken för ett kliniskt värdefullt riskalleltest

Det finns exempel på hur associationen av en riskallel till sjukdom påverkas av livsstil. Således tycks riskökningen för fetma vara betydligt större hos fysiskt inaktiva bärare än hos fysiskt aktiva bärare av samma riskallel [4]. Det är också troligt att olika riskallelers association till en sjukdom är beroende av varandra, vilket gör att genotyp–fenotypkorrelationen får stor variation och blir svår att tillämpa på individnivå.
I vissa fall kan dock testning för riskalleler ha ett kliniskt värde.

1. Corder EH, Saunders AM, Strittmatter WJ, Schmechel DE, Gaskell PC, Small GW, et al. Gene dose of apolipoprotein E type 4 allele and the risk of Alzheimer´s disease in late onset families. Science. 1993; 261:921-3.

2. Thakkinstian A, Han P, McEvoy M, Smith W, Hoh J, Magnusson K, et al. Systematic review and meta-analysis of the association between complement factor H Y402H polymorphisms and age-related macular degeneration. Hum Mol Genet. 2006;15:2784-90.

3. Wellcome Trust Case Control Consortium. Genome-wide association study of 14,000 cases of seven common diseases and 3,000 shared controls. Nature. 2007; 447:661-78.

4. Andreasen CH, Stender-Petersen KL, Mogensen MS, Torekov SS, Wegner L, Andersen G, et al. Low physical activity accentuates the effect of the FTO rs9939609 polymorphism on body fat accumulation. Diabetes. Epub 2007. doi: 10.2337/db07-0910 Oct 17
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17942823

Gener som påverkar risken för Alzheimers sjukdom

Man har sett minst 21 riskgener som har betydelse för uppkomsten av Alzheimers sjukdom.
Den av störst betydelse är genen apolipoprotein E, ApoE.
Personer som bär en varianter av genen ApoE, den s k ApoE4-allelen, (epsilon)4-allelen i  (APOE)  har en förhöjd risk på mellan 1,5 till 10 gånger för Alzheimers sjukdom och lägre debutålder jämfört med risken i den allmänna befolkningen. Associationen har bekräftats otaliga gånger och visar att ca 20 procent av all alzheimer kan härledas till APOE (epsilon)4.

 

Gener associerade med övervikt

FTO-genen

Om man har dubbla anlag av en mutation i den så kallade FTO-genen så har man markant ökad risk för övervikt. De som har dubbla anlag av denna mutation har ca 40-70 procent högre risk att drabbas av övervikt.

Ca 16 procent av den europeiska befolkningen har dubbla anlag av den variant av FTO-genen som ger ökad risk för fetma och knappt hälften av dagens befolkning bär på en kopia av den muterade varianten av genen (1). Dessa personer har också i ökad risk för övervikt men risken är mycket lägre än för de som har två kopior.

Varför den här genen bidrar till övervikt vet man inte riktigt.  I en nyligen publicerad studie från Sverige fann man att personer som hade den muterade varianten av genen hade signifikant lägre nivåer av leptin och ghrelin jämfört med personer som inte hade den (2) så det kan vara en delförklaring? Personer med dubbla kopior av den muterade varianten  av FTO-genen har också visat sig bli hungrigare snabbare och de fortsätter även att vara mer sugna på skräpmat trots att det precis ätit jämfört med personer som inte har någon kopia av genen (3).

Flera andra gener har också betydelse för risken för övervikt t.ex. tre gener som kallas PPARG, APOA5 och FABP2.

PPARG och enkelomättat fett

PPARG är en gen som påverkar om man kan hålla en lägre vikt trots ett högt intag av enkelomättat fett (4). Sambandet är dock inte lika tydligt som sambandet mellan  FTO-genen och övervikt.

APOA5 och ökad risk för övervikt om du inte äter fettsnålt

Även ett visst uttryck av genen APOA5 har visats vara kopplad till en ökad risk för övervikt hos personer som äter en kost med mer än 30 procent av energin som fett (5) (6).

Den gentypen av APOA5 som leder till ökad risk för övervikt vid högt fettintag är dubbla anlag av T vilket betecknas T/T.

FABP-2 och sämre blodfetter

Även genen FABP-2 kan påverka vikten genom att en viss variant av FABP-2 ger ökad risk för höga blodfetter.

 

Andra gener associerade med övervikt

FTO-genen är den starkaste enskilda genen man känner till som påverkar risken för övervikt men totalt finns det idag minst 28 gener som på något sätt visat sig öka risken för övervikt (7, 8).

Men de gener vi känner till är naturligtvis bara en liten förklaring till skillnader i vikt mellan olika personer.  Personer med dåliga gener väger i snitt bara några få kilo mer än de med bra gener. En studie från 2013 summerade ihop alla då kända gener för övervikt och utifrån det skapade man en formel för att räkna ut en persons risk för övervikt s.k. ”risk score for obesity” och sambanden mellan riskgener och verklig vikt var inte särskilt tydligt (8).

Vidare tycks riskökningen för fetma vara betydligt större hos fysiskt inaktiva bärare än hos fysiskt aktiva bärare av samma riskallel [9].

 

Mutation orsakar störd dygnsrytm

En så kallad förskjuten sömnfas kan bero på en mutation i cellernas biologiska klocka, enligt forskare i USA och Turkiet. De har upptäckt en mutation i genen CRY1 hos  både manliga och kvinnliga personer som hade en förskjuten dygnsrytm och därmed svårt att somna på kvällen. Man fann mutationen i flera generationer inom samma släkt.

Genetiska analyser av flera andra familjer i Turkiet bekräftar resultaten. Man fann mutationen hos 38 utpräglade nattugglor, men inte hos deras mer morgonpigga släktingar.

Enligt vissa uppskattningar lider ända upp till var tionde person av förskjuten sömnfas, även känd som Delayed Sleep Phase Disorder (DSPD).

Men i många fall verkar det vara miljön som spelar stor roll. Starkt lysande lampor och bildskärmar sent på kvällen, och mörker på morgonen, förskjuter dygnsrytmen.

Men upp till 0,6 procent av alla människor verkar bära på den nyupptäckta mutationen. Men även en ärftlig förskjutning av dygnsrytmen går att motverka med regelbundna sovtider och rejäla doser av ljus under dagen, enligt forskarna.

Källhänvisning

 

 

4 gener som kan ge ökad risk för tvångssyndrom

Forskare har hittat fyra gener hos människan där en viss variant ökar risken för tvångssyndrom, OCD (obsessive compulsive disorder).

 

Tidigare genetiska studier på hund har identifierat mutationer som leder till skillnader i synapsens bindning och funktion genom mutationer till exempel i generna neural cadherin (CDH2) och catenin alpha 2 (CTNNA2)

Det visade sig att de gener som kan kopplas till OCD hos hundar också har en större mängd mutationer i människor med OCD.

Två gener, NRXN1 och HTR2A, uppvisade förändringar hos människor med tvångssyndrom, medan två andra gener, CTTNBP2 och REEP3, har mutationer som påverkar hur mycket protein som bildas utifrån den aktuella genen.
Studiens resultat antyder att det främst är  förändringar  i synapserna i en del av hjärnan som kallas striatum, där bland annat planering av rörelser sker, hos människor precis som hos hundar.

är dessutom ett möjligt mål för .

En av de fyra generna,  HTR2A påverkar signalämnet seretonin i hjärnan och skulle kunna förklara att vissa personer med OCD får lindring av serotoninåterupptagshämmare, mediciner som påverkar mängden seretonin i hjärnans synapser.

Källa:
Hyun Ji Noh et al, ‘Integrating evolutionary and regulatory information with multispecies approach implicates genes and pathways in obsessive-compulsive disorder’, Nature Communication, DOI

Kvinnor med variant av genen CYP2D6 resitenta mot läkemedlet Tamoxifen

Tamoxifen är ett läkemedel som ges till kvinnor vid en viss typ av bröstcancer. Men man har funnit att kvinnor med en specifik variant av genen CYP2D6 inte kan bryta ner Tamoxifen vilket innebär att läkemedlet inte har någon effekt.

Så mycket som 65% av kvinnorna har visat sig vara resistenta mot läkemedlet och nu görs vanligtvis tester innan behandling för att kartlägga vilka som har den här genen, så att de kan få en annan behandling.

Gentest

Vissa genmutationer leder till medfödda sjukdomar. Andra gör att människor blir mer mottagliga för vissa sjukdomar, exempelvis Huntingtons sjukdom och bröstcancer. Numera kan man göra ett genetiskt test för att se om man bär på dessa mutationer. Det betyder inte att man måste få verkningar av sjukdomen utan att risken finns. Ett exempel är kvinnor som bär på genen BRCA1. De löper en 80 procentig risk att utveckla bröstcancer vid 65 års ålder.
Det finns emellertid en oro över att om man testar gener på generell basis så kommer vissa att diskrimineras av till exempel försäkringsbolag och arbetsgivare.

Beställ gentest

Det finns flera aktörer där du kan beställa gentest. Easydna erbjuder t.ex. test för faderskap och andra släktskap samt möjligheten att få sin DNA-profil eller att göra ett predispositionstest som anger risken att drabbas av vissa sjukdomar där generna har betydelse för sjukdomsutvecklingen.

Beställ ditt gentest på easydna

Snabbt prisfall på gensekvensiering

Det första utkastet till människans genom presenterades vid en presskonferens i Vita Huset i USA är 2000. Det var resultatet av 10 års arbete med en budget på 17 miljarder kronor. Vid ett forskarmöte året därpå talade visionära biologer om framtida möjligheter att göra samma jobb för under 1000 dollar.

Veritas Genetics i USA kunde i mitten på 2016 tillhandahålla en komplett avläsning av DNA s.k. Whole Genome Sequencing för under 999 dollar d.v.s. under den magiska gränsen på 10 000 dollar.

Initialt lanserades tjänsten i USA men man planerar att marknadsföra sig i ytterligare minst åtta länder inklusive Sverige.